Guld, grönt, chanel, Tisdag
<3
Till dig Sara, min allra finaste blombild!
.
HEJ ALLIHOPA, JAG ORKAR INTE
alltså
“The White Stripes do not belong to Meg and Jack anymore. The White Stripes belong
to you now and you can do with it whatever you want. The beauty of art and music is
that it can last forever if people want it to. Thank you for sharing this experience. Your
involvement will never be lost on us and we are truly grateful.”
Sincerely,
Meg and Jack White
The White Stripes
Halsband.
Nu kommer bara text.
Hej, jag ar i London (och har inga svenska bokstaver pa den har datorn).
Jag ar i LONDON. JAG ar HAR.
Jag ar jatteglad.
Och fundersam och nastan lite vemodig.
Jag vill ju bo har. Kanske. Det verkar ganska perfekt for mig, Jag och Vera pratade en del om att bo i London igarkvall och de blev sa tydligt for mig. London som ar fullsmockat med konstnarer av alla dess slag, London med alla bandmedlemmar, London med alla konsertstallen, London med alla kladaffarer. London som VILL HA MIN KONST. London som betalar band for att spela, till skillnad fran Stockholm da det ofta kan vara tvart om. Tank om det ar har jag ska vara.
Men vad sjutton, jag behover inte sitta har och vara orolig, inte alls. Den dagen den sorgen\lyckan.
Nu ar jag bara otroligt glad over att fa vara har.
Just nu sitter jag hemma hos en av Veras bandmedlemmar i hennes bohemiska, underbara hem och lyssnar pa nar bandet sitter och spelar deras fantastiska latar. Hur lyxigt som ju!
Jag ska iallafall hit igen i sommar. Jag vill det iallafall, hur garna som helst!
Jag far sticka som en tok, sa.
Imorgon kvall lamnar jag London och kommer hem igen. Ska bli skont, saknar ju vanner och familj.
Men London. London London London London.
Hoppas det har gick att lasa.
Grus.
Hej. På Torsdag åker jag till England och längtar nästan ihjäl mig. Men nu sitter jag hemma och har kvinnovärk och mår illa. Är förvånad över att jag verkar vara älskad trots att jag känner mig väldigt tråkig och och trött och vimsig. Tack för smset, det gjorde mig lycklig.
Har inga pengar på mobilen, igen.
Ska kolla på Project Runway och sticka randigt.
Ska läsa.
Ska ta bra tabletter.
Ska lyssna på nya skivan.
Ska sitta.
Är det jag som bestämmer vad jag måste göra?
Jag är snart arton. Snarton. Vad gör man? Passar på att gå in gratis på museum. Och väntar. Och åker till England.
Jag skrev osammanhängande med flit.
Det ska jag inte göra mer, jag lovar. Eller nä förresten, lova kan jag inte. Men jag ska verkligen försöka.
Nu får det räcka!
